När själen inte är lika stark som kärleken
Det var två och ett halvt år sedan jag valde att göra slut med min förre detta pojkvän. Anledningen till att jag gjorde slut med honom var enkel. Han ville ha ett förhållande, där vi hade sex med varandra och det ville inte jag. Med det menar jag inte att jag inte ville ha sex med just "honom", utan att jag inte ville ha sex före äktenskap.
Idag, några år senare är jag fortfarande oskuld. Det har inte alltid varit lätt och jag har ibland tänkt:
Äsch, skit samma. Sex är bara sex och tyckt att jag borde släppa efter. Men detta endast för att sekunden senare bli påmind, om att det jag upplever just nu är pga av mig själv och mitt val.
Jag älskade min dåvarande pojkvän oerhört mycket. Min starka kärlek till honom var orsaken, till varför jag släppte iväg honom. Jag var väl medveten om att hans själ inte var lika stark som han kärlek till mig. Den skulle till slut krossa honom i tusen bitar och se på medan hans värld gick under.
Jag ångrar inte mitt beslut och jag vet att om vi verkligen är ämnade för varandra, så kommer vi en vacker dag att återförennas. Det sägs ju att äkta kärlek aldrig rostas. Lågan i hans hjärta må ha bleknat, men den har inte slocknat. Det säger jag inte bara för att, utan för att lågan som brinner i mitt hjärta för hans namn, aldrig kommer att slockna.
Ett namn som kom att bli mig kärt. Ett namn som jag avgudar med hela mitt hjärta och själ. Ett namn som aldrig kommer att försvinna ur mitt lilla hjärta. Den har funnit sin plats och där kommer den i all evighet att ligga kvar.
// alicia ♥
