Om det ändå gick!

Idag följde jag med min syster till träningen. Jag var så nyfiken att se hur de hade det där. De var grymma och lika bra som jag förväntade mig. Men när jag såg dessa 12-åringar springa runt och spela, ville jag ingenting annat än att vara 12 bast igen Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden, bara för en dag, för enstaka timmar och känna hur det är att vara barn. Jag har glömt det, jag har glömt känslan av att "bara få vara".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0